Mobiliteten främjar debiliteten

Jag, och de flesta jag umgås med, har de senaste tio åren blivit allt sämre på att passa tider, bestämma mötesplatser, planera framåt, skilja på ledighet och skola/jobb et cetera och värre verkar det bara bli.

Att man, istället för att bestämma en tid och plats när man ska ses, säger att man ringer när man kommer in till stan eller något annat mindre begåvat känner väl de flesta igen sig med. Eller är det bara jag som beter mig på detta sätt?

För några veckor sedan var jag utan dator och batteriet till min mobiltelefon var nästan slut, så jag skulle lite enkelt säga en lämplig tid och plats till en kompis. Detta var inte alls så enkelt som man tror. Den blev bara massa snack och stress (eftersom batteriet höll på att ta slut).

Har vi, om man ser till det senaste decenniet, bytt ut vårt tålamod mot kräsenhet eftersom man, i princip, kräver att man ska kunna få besked direkt, ringa tre-fyra (egentligen helt onödiga) samtal på vägen hem, beställa biobiljetter mitt i natten, eller kanske köpa sin kurslitteratur klockan fyra på söndag morgon? Jag vet inte, förutom att jag får tristess av att använda en dator som inte är uppkopplad mot Internet.

Ska man ”rymma från vardagen” och åka på en resa väljer man säkert att packa ner sin telefon eller i alla fall förvissa sig om att ens nära och kära kan nå en via e-post.

Det skadar nog inte att vara lite konservativ i dagsläget, det kanske till och med är bra att använda sig av vilodagar ibland då man inte använder datorer och mobiltelefoner utan kanske läser en skönlitterär bok och stillar sin törst med Martini? Tänk bara tanken att vara ute på lokal och träffa en dam/man som man blir intresserad av och sedan ge denna sitt hemnummer direkt istället för mobilnumret! Åh, hemska tanke…



PS. Jag har i detta inlägg valt att fokusera på dumheterna som uppstår i samband med ett allt för mobilt samhälle och jag tror det är viktigt att man ibland funderar lite över detta.