Med handen på hjärtat

Ricardo efterfrågar lite mer erkännande bland oss bloggare och hur vi gör med nerladdning av upphovsrättskyddat material (Anm. Det är inte jag som skriver om mig själv, utan jag försöker bara förklara hur jag tror många tänker i denna fråga. Jag har valt att presentera detta i jagform). Jag försöker att få nedskrivet dessa förklaringar på ett ganska så kortfattat sätt.

Musik
Så länge det inte finns något snabbt och smidigt sätt att köpa de låtar man vill ha, och bara dem, till ett pris som kan anses vettigt tycker inte jag det finns någon större anledning till att inte ladda hem musiken gratis.

Musikindustrin har agerat extremt korkat att försöka förbjuda ett allmänt beteende känns ganska så ogenomtänkt och lite som att man handlat i panik. Det är ju trots allt branschen själv som gjort musiken digital och på så sätt gjort det möjligt att ladda hem den på ett enkelt sätt.

Jag tycker istället att man skulle erbjuda en databas med all utgiven musik och sälja abonnemang för upp till två hundra kronor i månaden, sedan skulle den som betalade få full tillgång till all musik och intäkterna skulle sedan fördelas efter mest nedladdad musik, ungefär som Stim-ersättningen fungerar i dagsläget.

Film
Jag hyr mycket film under vissa tider och ingenting under andra. Under den tid som jag hyr film hinner jag nästan inte se något utan kopierar därför filmerna för att kunna se dem senare. Det är väldigt sällan som jag laddar ned någon film, kanske en varannan månad eller liknande. Hur som helst, eftersom jag hyr filmen anser jag väl mig på något sätt bidra med pengar till filmbolagen, filmstjärnorna m.fl. Jag bränner sedan ut de kopierade filmerna på DVD-skivor och sparar dem. Jag sprider dem inte vidare, lägger inte upp dem på nätet utan behåller dem enbart för mig själv.

Det förekommer även att jag köper film, kanske det dubbla mot hur många jag laddar ner. Dock aldrig några nyheter eftersom jag anser det oskäligt att behöva betala över tvåhundra kronor för en film, därför köper jag äldre filmer där man kan få två för hundra eller något mer rimligt.

Det förekommer även att jag går på bio. Dock blir det inte speciellt ofta nu för tiden. Gillar nämligen inte industrialiseringen utav filmsalongerna utan ser bara på filmer som visas på riktiga biografer så som Royal eller Palladium. Biopalatset och Filmstaden är mig liktydigt och ingen biosalong jag betalar närmare hundra kronor för att se en film på. Möjligtvis kan jag gå dit om jag har en biocheck.