Ordbehandlingsprogrammen leder språkutvecklingen

Jag är ganska så intresserad av svenska språket och tillhör kanske de som klagar lite väl ofta på särskrivningar. En kompis till mig tycker det är löjligt att klaga när syftet är uppenbart, däremot om det råder otydlighet p.g.a. särskrivningen bör denna påpekas.


Saker jag tror påverkar särskrivning är, förutom ordbehandlings-programmen på datorn (med sina rättstavningsprogram) även mobiltelefonens T9-tjänst för SMS när det gäller tekniska lösningar. Andra språk, som engelska, har också varit med och påverkat. I grundskolan kan jag inte minnas att vi tog upp särskrivningar en enda gång utan man skrev godtyckligt och ibland var det någon lärare som rättade med ett bindestreck.

För att återgå till de tekniska påverkningarna är jag förstående att T9-funktionen har sina begränsningar, i alla fall i sitt tidigaste utförande då mobiltelefonerna inte hade så mycket minne, utan det var bättre med ord i grundform och sedan att lägga till böjningar som; -are, -era, -as, -ning et cetera. Detta kräver dock mer från personen som skriver. Men ett SMS behöver ju inte vara korrekt språkmässigt, det är ju trots allt bara ett skrivet samtal där talspråk bör gälla tycker jag.

Att ordbehandlingsprogrammen och då framför allt Microsoft Word fungerar så dåligt vad gäller rättning beror till största del att det är utvecklat för engelska språket men översatt till svenska men med samma regler som gäller för det engelska. T.ex. ändrar Word automatiskt vissa ord om man stavar fel, meddelande med ett d är ett exempel. Känner inte Word igen ordet stryker det ett rött streck under så att man enkelt ser att det är fel. Däremot händer ingenting om man skriver isär ett ord även om det är uppenbart att det inte kan vara något annat man menar, som; mobil telefon, sim bassäng et cetera. Personligen tycker jag all form av automatisk ändring är störande. Sedan finns det gröna strecket, men det är ett kapitel för sig.