Med handen på hjärtat

Ricardo efterfrågar lite mer erkännande bland oss bloggare och hur vi gör med nerladdning av upphovsrättskyddat material (Anm. Det är inte jag som skriver om mig själv, utan jag försöker bara förklara hur jag tror många tänker i denna fråga. Jag har valt att presentera detta i jagform). Jag försöker att få nedskrivet dessa förklaringar på ett ganska så kortfattat sätt.

Musik
Så länge det inte finns något snabbt och smidigt sätt att köpa de låtar man vill ha, och bara dem, till ett pris som kan anses vettigt tycker inte jag det finns någon större anledning till att inte ladda hem musiken gratis.

Musikindustrin har agerat extremt korkat att försöka förbjuda ett allmänt beteende känns ganska så ogenomtänkt och lite som att man handlat i panik. Det är ju trots allt branschen själv som gjort musiken digital och på så sätt gjort det möjligt att ladda hem den på ett enkelt sätt.

Jag tycker istället att man skulle erbjuda en databas med all utgiven musik och sälja abonnemang för upp till två hundra kronor i månaden, sedan skulle den som betalade få full tillgång till all musik och intäkterna skulle sedan fördelas efter mest nedladdad musik, ungefär som Stim-ersättningen fungerar i dagsläget.

Film
Jag hyr mycket film under vissa tider och ingenting under andra. Under den tid som jag hyr film hinner jag nästan inte se något utan kopierar därför filmerna för att kunna se dem senare. Det är väldigt sällan som jag laddar ned någon film, kanske en varannan månad eller liknande. Hur som helst, eftersom jag hyr filmen anser jag väl mig på något sätt bidra med pengar till filmbolagen, filmstjärnorna m.fl. Jag bränner sedan ut de kopierade filmerna på DVD-skivor och sparar dem. Jag sprider dem inte vidare, lägger inte upp dem på nätet utan behåller dem enbart för mig själv.

Det förekommer även att jag köper film, kanske det dubbla mot hur många jag laddar ner. Dock aldrig några nyheter eftersom jag anser det oskäligt att behöva betala över tvåhundra kronor för en film, därför köper jag äldre filmer där man kan få två för hundra eller något mer rimligt.

Det förekommer även att jag går på bio. Dock blir det inte speciellt ofta nu för tiden. Gillar nämligen inte industrialiseringen utav filmsalongerna utan ser bara på filmer som visas på riktiga biografer så som Royal eller Palladium. Biopalatset och Filmstaden är mig liktydigt och ingen biosalong jag betalar närmare hundra kronor för att se en film på. Möjligtvis kan jag gå dit om jag har en biocheck.

När fotografen gör en tavla

Ett fotografi taget av min lillebror på en gubbe jag ritade när vi var på en restaurang i Carmel där det även serverades kritor till maten.

Jag fick en liten tanke efter att jag skrivit senaste inlägg. Det blir någonting att fundera över för jag trasslar bara in mig. Följande tankar som jag fastnat vid (svart eller vitt, inga alternativa lösningar):

Om en fotograf tar ett kort på en tavla som en konstnär gjort. Vem har då upphovsrätt till fotografiets motiv? Eller om motsatt; en konstnär ritar av ett fotografi? Om en författare gör en målande (roligt ordval) beskrivning av en tavla? Är det han eller konstnären som har rätt till den beskrivningen? Om en konstnär målar av bokstäverna i samma ordning som en författare skrivit, hur blir det då?

Rätt och fel i upphovsrätten

Enligt Nationalencyklopedin är upphovsrätt den ensamrätt som upphovsmannen har till sitt verk så som konstnärer, fotografer och författare. För att produkten ska skyddas måste det uppnå verkshöjd genom sin originalitet eller självständighet. Om detta är det inte säga så mycket om, utan det är ganska självklart att personer inom dessa yrkeskategorier bör ha någon form av skydd då det i många fall tar lång tid att åstadkomma ett verk och därför måste det finnas någon form av trygghet för producenten. Trots detta går det givetvis bra att hämta inspiration från tidigare utförda verk.

Upphovsrätten, eller snarare upphovsrättslagen, har under senare år skrivits om, eller mer precist fått ett tillägg, och innefattar nu även datorprogram. Detta kan man tycka är lika självklart som att en konstnär eller författare har rätt till sitt verk eftersom det någonstans är en person som lagt ned stor möda på att åstadkomma ett verk.

Jag ser däremot en skillnad mellan konstnären och programmeraren, dels företräder konstnären, i första hand, kulturen medan programmeraren till större del representerar ett tillvägagångssätt, mer än att faktiskt bidra med en produkt. Detta gör att jag tycker att upphovsrätten för programmerare inte är det mest lämpade sätt att skydda en programskapares verk på. Jag tycker personligen inte att en programmerares konstellationer, eller för den delen nyskapade alster, har samma behov av att skyddas. I en bransch där framtid är nutid och nutid är dåtid är det viktigt att man ser till utvecklingen och programmerarens uppgift blir då istället att utveckla framför att skapa begränsningar för sina konkurrenter.

Är det rätt sätt att tänka, bör man skilja på olika yrkesmänniskors skapande? Går utvecklingen verkligen före rätten till sitt verk?

Hur skiljer sig då den ekonomiska ersättningen mellan dessa två (uppdelade av mig) yrkeskategorier. Vanligtvis, innan en konstnär, författare eller fotograf blivit erkända jobbar de utan ersättning under produktion för att sedan, om det vill sig väl, kunna sälja det som de har producerat. En programmerare, som kan räkna sig till den kategorin (någon form av utbildning eller motsvarande) jobbar däremot mer som en vanlig löntagare alternativt konsult och får därför betalt innan eller vid leverans och kommer inte, vid kopiering, lida något större ekonomiskt till skillnad från konstnären där detta skulle kunna betyda hela dennes yrkeskarriär.

Saker i görningen

Jag är medveten om att det inte har blivit så mycket skrivet om design denna vecka som passerat, men jag håller på att komma in i bloggandet (skyller på det). Däremot ska jag försöka att skriva lite mer om denna veckans ämne, nämligen upphovsrätt.

Distansnyheter

Förutom etikkursen läser jag lite Internetkurser på distans. Det är ganska trevligt då man kan anpassa sina studier helt och hållet bara man kan skicka in sina uppgifter vissa datum. Känns som om Internet är en av möjligheterna till att detta är möjligt. Himla jobbigt att skicka telegram med inlämningsuppgifter annars.

Rapport: trådlöst nätverk

Då så, nu kommer betyget för bibliotekets trådlösa nätverk. Först listar jag allt som jag upplevde som positivt, sedan det jag tyckte var mindre bra alternativt kunde förbättras.

• Väldigt bra att man kunde ha sina vanliga gu-uppgifter i inloggningen och inte behövde några speciella användarnamn.
• Snabb åtkomst, och enkel inloggning.

• Vissa sidor fungerar inte då man sitter bakom en brandvägg.
• Mitt mailprogram (Mozilla Thunderbird) kan inte koppla upp sig mot mailservern.
• En av mina kompisar som är med lyckas inte vara uppkopplad mer än 2min åt gången innan han loggas ut.
• Att man måste logga in.

På det hela taget tycker jag att det fungerade bra. Det är ju lite synd att det inte är öppet för alla som en hotspot-zon, utan kräver inloggning. Själva inloggningen fungerar som det gjorde på informatik och det är först när man försöker besöka en viss Internetadress som inloggningsformuläret kommer upp.

Jag har inte hittat någon person att fråga, men det skulle vara intressant att höra om man kunde få ett tillfälligt användarnamn och lösenord om man skulle ha glömt sina uppgifter eller hur man skall gå tillväga.

Som jag skrev så lyckades inte min kompis att vara uppkopplad någon längre tid av någon konstig anledning, kanske att man kan skylla på mänskliga faktorn, men han har ju bar koll på datorer och har inte haft liknande problem innan. Han var även tvungen att logga in på studentportalen och därifrån byta lösenord för att överhuvudtaget kunna logga in.

Sedan tycker jag det är synd att jag inte kan kolla min e-post via Thunderbird. Kan försåt att det inte går att skicka då de kanske inte vill att man använder deras server till spamutskick.

Trådlöst nätverk

Idag ska jag åka in och prova bibliotekets trådlösa uppkoppling. Tycker det är bra att man har börjat satsa på detta även om det har gått långsamt. I Göteborgs-posten stod det tidigare i veckan att hela Chalmers hade ett trådlöst nätverk. Jag ber att få återkomma om hur det hela fungerar.

http://www.guwlan.gu.se/

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=444&a=297878

Ordbehandlingsprogrammen leder språkutvecklingen

Jag är ganska så intresserad av svenska språket och tillhör kanske de som klagar lite väl ofta på särskrivningar. En kompis till mig tycker det är löjligt att klaga när syftet är uppenbart, däremot om det råder otydlighet p.g.a. särskrivningen bör denna påpekas.


Saker jag tror påverkar särskrivning är, förutom ordbehandlings-programmen på datorn (med sina rättstavningsprogram) även mobiltelefonens T9-tjänst för SMS när det gäller tekniska lösningar. Andra språk, som engelska, har också varit med och påverkat. I grundskolan kan jag inte minnas att vi tog upp särskrivningar en enda gång utan man skrev godtyckligt och ibland var det någon lärare som rättade med ett bindestreck.

För att återgå till de tekniska påverkningarna är jag förstående att T9-funktionen har sina begränsningar, i alla fall i sitt tidigaste utförande då mobiltelefonerna inte hade så mycket minne, utan det var bättre med ord i grundform och sedan att lägga till böjningar som; -are, -era, -as, -ning et cetera. Detta kräver dock mer från personen som skriver. Men ett SMS behöver ju inte vara korrekt språkmässigt, det är ju trots allt bara ett skrivet samtal där talspråk bör gälla tycker jag.

Att ordbehandlingsprogrammen och då framför allt Microsoft Word fungerar så dåligt vad gäller rättning beror till största del att det är utvecklat för engelska språket men översatt till svenska men med samma regler som gäller för det engelska. T.ex. ändrar Word automatiskt vissa ord om man stavar fel, meddelande med ett d är ett exempel. Känner inte Word igen ordet stryker det ett rött streck under så att man enkelt ser att det är fel. Däremot händer ingenting om man skriver isär ett ord även om det är uppenbart att det inte kan vara något annat man menar, som; mobil telefon, sim bassäng et cetera. Personligen tycker jag all form av automatisk ändring är störande. Sedan finns det gröna strecket, men det är ett kapitel för sig.

Hitta det man söker

Innan man hade tillgång till Internet och dess sökmotorer, eller i alla fall behärskade dem, var det jätteklurigt att hitta en viss låt som man hade hört någonstans. Nu räcker det i princip bara att ha lite koll på vad som sjungs i refrängen för att kunna få reda på vad låten heter och vem som gjort den. Det är bara att skriva det man vet i sökfältet på valfri sökmotor och lägga till "lyrics" så brukar hitta det man letar efter.

Problem blir det dock om man bara kan nynna lite på melodin, visst kan man gå in i en skivaffär och tralla lite, men detta är i alla fall inget som jag skulle vilja göra. Kanske skulle man utveckla en webbplats där man, via en mikrofon kopplad till datorn, kunde sjunga lite och sedan få upp resultat som påminner om det man har försökt låta som.

Det finns ju faktiskt redan en liknande tjänst, eller ganska olik, men med liknande princip och det är webbplatsen WhatTheFont. Här skall man dock inte nynna något, och någon musik är det inte tal om. Men man kan hitta ett speciellt teckensnitt om man bara har en bild på hur det ser ut. Verkligen genialiskt!

http://www.whatthefont.com

Mer om parkering och lite annat

Med tanke på min tidigare post och att den kanske kan verka lite väl hatisk, vilket är mening, måste jag passa på att berömma Göteborg och andra städer att man låter miljöbilar parkera gratis på 10-minutersparkeringar i upp till två timmar, samt att man kan parkera som boende.

Kanske ska man gå ett steg till som man gjort i Kalifornien och tillåta miljöbilar att köra i bussfiler och i samåkningsfiler.

Dessa parkeringsautomater

Jag lär ju vara en av de få i vårt land som faktiskt lyckas överklaga en p-bot genom att hävda att en biljett som inte var synlig visst var det, men att det var en dålig utskrift som gjorde det omöjligt att läsa vad där stod. Anledningen var nog att p-vakten hade skrivit lite slarvigt på boten.

Hur som helst, problemet är att man ofta måste betala alldeles för mycket. Om man åker in till stan för att klippa sig som exempel måste man ju minst betala för 1,5h för att räkna med alla eventualiteter. Tar klippningen bara en halvtimma har man betalat för en timma extra helt i onödan. Mer problem blir det om man väljer att gå på bio efter klippningen och man vill lägga på för en timma till, så att man totalt har betalat för 2,5h. Detta går inte på de flesta automater utan man får då betala ytterligare för den timman som är kvar plus den extra som man vill stå parkerad. Jag upplever detta som väldigt irriterande. Om det sedan vill sig riktigt illa är det en parkeringsautomat som inte redovisar moms på biljetten och tillför därför P-bolaget 25 % av priset skattefritt! Ungefär som när man betalar med ett Visakort och affären tar en avgift för detta och inte redovisar denna pålaga på kvittot.

Dock verkar det som om bättring är på väg. Man har i några år kunnat betala via sin mobiltelefon, vilket är bra men väldigt krångligt att komma igång med. Sedan finns de ju de parkeringshus där man betalar i efterhand, men dessa brukar ju ta ockerpriser att det sällan lönar sig i alla fall.

Frågan är varför man inte använder de gamla klassiska mätarna längre, där man pillade in en krona och snurrade runt ett vred. Där kunde man när som helst lägga i en extra krona om man märkte att man skulle vara borta längre och på så sätt kunna räkna in det man tidigare hade betalat. Man kunde även, om man var en god medmänniska hjälpa till om man såg att det var någon som hade lite kort tid kvar då p-vakterna var på väg...

När jag ändå har tagit upp ämnet måste jag även berätta att jag ondgör mig över hur man gör för att göra en felanmälan på en p-automat i Göteborg. Man ska ringa ett nummer, uppge datum, tid, plats, p-automatens nummer, bilens registreringsnummer et cetera. Ren idioti! Det hade väl räckt att man berättar att automaten är trasig och var den finns. Kanske även vad man har för registreringsnummer. Datum och tid borde ju telefonsvararen lägga till per automatik istället. Tackar vet jag i Uddevalla där jag gjorde en felanmälan en gång och en p-vakt åkte ut och gav mig en biljett som var giltig maxtiden av hur länge man fick parkera där jag stod d.v.s. i en hel vecka utan att jag behövde betala ett öre.

Blottning via bloggning

Iförd en smutsbeige trenchcoat av tidigt sjuttiotalssnitt lämnar jag stadens parker och ger mig in i bloggens värld. Vi får se hur det kommer att gå, spännande är det, men blir man tillfredställd?